Jessli

så länge alla får va friska brukar jag alltid tänka.. när allt suger, man jobbar för mkt, har taskig ekonomi å allt e allmänt tråkigt. brukar jagt alltid tänka så.. men om alla inte får va friska då? borde man då tänka att så länge alla andra e friska så ska d nog funka ändå eller? visst ska man vara glad om d flesta är friska men ändå känns d så orättvist att inte alla kan få vara det å att vissa ska få bära på så mkt medan andra glider genom livet på en räkmacka, dessa människor som tycker att det största problemet är att dom inte kan handla nya jeans varannan vecka, inget ont om dessa. . ibland önskar jag att jag oxå kunde tycka d va ett stort problem men när jag tänker efter lite mer så tycker jag synd om dem för när den dagen kommer då ngt stort händer har dom oftast ingen aning om hur dom ska hantera det.. trots en livstids övning vet jag nog fortfarande inte hur jag ska hantera alla livets utmaningar men på ngt sätt är jag iaf specialist på att ta mig igenom alla situationer utan att tappa fattningen.. jag tror d e en kombination av att stänga ute den största rädslan å samtidigt tänka att saker har varit å kan bli betydligt värre innan allt e över! på d här sättet tar man sig från dag till dag tills det värsta har passerat.. när saker e över försöker jag alltid tänka att d e ngt jag/vi blivit starkare av istället för att älta saker i en evighet. all livserfarenhet både bra å dålig har ju gjort mig till den jag är idag.. å jag är stark precis som du är.. du finns alltid i mina tankar men just nu mer än förr.. dig har jag närmast hjärtat